{"id":233,"date":"2017-05-22T14:16:32","date_gmt":"2017-05-22T12:16:32","guid":{"rendered":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/?page_id=233"},"modified":"2023-01-04T19:36:58","modified_gmt":"2023-01-04T18:36:58","slug":"jubileumsaret-2017","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/jubileumsaret-2017\/","title":{"rendered":"Jubileums\u00e5ret 2017"},"content":{"rendered":"\n
\n

Jubileums\u00e5ret 2017<\/h2>\n\n\n\n
1967: Ett \u00e5r f\u00f6re studentrevolterna i Europa och Pragv\u00e5ren, mer \u00e4n ett decennium f\u00f6re f\u00f6rskolornas tid. Tage Erlander var statsminister och kvinnliga pr\u00e4ster fortfarande ovanliga. Att m\u00e5 d\u00e5ligt i sj\u00e4len var n\u00e5got man h\u00f6ll f\u00f6r sig sj\u00e4lv \u2013 att turnera med en f\u00f6rest\u00e4llning som heter ”En komisk depression”, som Nour El Refai gjort i \u00e5r, var ot\u00e4nkbart.

Det \u00e5ret startades S:t Lukas mottagning i Uppsala.<\/strong>

V\u00e5r mottagnings verksamhet \u2013 samtal, terapi, handledning, utbildning \u2013 sker mestadels i m\u00f6tet mellan tv\u00e5 eller n\u00e5gra f\u00e5 personer. Men sk\u00e4rningspunkten mellan psykologisk kunskap, kultur och existensen i stort \u00e4r ocks\u00e5 viktigt f\u00f6r oss. Med anledning av v\u00e5r 50-\u00e5rsdag vill vi visa er S:t Lukas olika ansikten 2017. Vi g\u00f6r det genom samtal med de medarbetare som \u00e4r S:t Lukas i Uppsala just nu. Jag som intervjuar \u00e4r Camilla von Below, psykolog och psykoterapeut p\u00e5 mottagningen med ett s\u00e4rskilt intresse f\u00f6r v\u00e5r ut\u00e5triktade verksamhet.

F\u00f6rst ut \u00e4r Anette \u00c5kerlind<\/a>, psykoterapeut, handledare och socionom, som arbetar med enskilda och organisationer. Hon har m\u00f6tt m\u00e5nga i krissituationer genom \u00e5ren och fokuserar b\u00e5de p\u00e5 hur den enskilda f\u00e5r hj\u00e4lp och p\u00e5 hur vi f\u00f6rst\u00e5r kriser i ett st\u00f6rre samh\u00e4llsperspektiv. Psykolog, psykoterapeut och handledare Christina Nordqvist<\/a> reflekterar \u00f6ver terapiformers likheter, olikheter och samexistens. Psykolog Thomas Palm<\/a> ger exempel p\u00e5 hur traumatiska upplevelser och ordet acceptans kan f\u00f6rst\u00e5s i terapier, medan socionom och psykoterapeut Mats Larsson<\/a> hj\u00e4lper oss se de samh\u00e4lleliga och sociala aspekterna av att vara m\u00e4nniska. Harry Moilanen<\/a>, som \u00e4r pr\u00e4st och psykoterapeut, visar hur film och samtal blir en v\u00e4g till att uppt\u00e4cka nya aspekter av livet.

Fokus f\u00f6r v\u00e5r f\u00f6rsta intervju \u00e4r S:t Lukas sj\u00e4l.
<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Anette \u00c5kerlind om S:t Lukas sj\u00e4l<\/h2>\n\n\n\n
\"Anette<\/figure>\n\n\n\n
Om du skulle beskriva S:t Lukas riktigt kort f\u00f6r n\u00e5gon som inte alls k\u00e4nner till oss, vad skulle du s\u00e4ga d\u00e5?<\/em>

Att vi \u00e4r en ickevinstdrivande, id\u00e9buren, professionell verksamhet som sedan 1940-talet bedriver psykoterapi, handledning och utbildning p\u00e5 ett flertal orter\u00a0i landet. I Uppsala sedan 1967.

Att en viss terapiform eller mottagning v\u00e4xer fram h\u00e4nger ju ofta ihop med samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar. Vilka behov t\u00e4nker du fanns hos m\u00e4nniskor och samh\u00e4llet som gjorde att S:t Lukas i Sverige grundades?<\/em>

Ja, vi startade ju nationellt v\u00e5r verksamhet innan v\u00e4lf\u00e4rdsstaten \u2013 den svenska modellen \u2013 v\u00e4xte fram. N\u00f6den bland de fattiga och utsatta var stor p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. Medicinen som vetenskap s\u00e5g inte, hade inget spr\u00e5k f\u00f6r, de sj\u00e4lsliga och psykologiska aspekterna av att vara sjuk och utsatt. Tre personer kom genom sitt sociala engagemang och sina egna personliga erfarenheter av lidande att bilda S:t Lukasstiftelsen. Fr\u00e5n b\u00f6rjan hette den Stiftelsen f\u00f6r Stillhet och Kraft. De var metodistpastorn G\u00f6te Bergsten, socialarbetaren och skribenten Ebba Pauli och l\u00e4karen Knut Harald Giertz. Deras olika yrkesbakgrunder gjorde att de kunde kombinera flera perspektiv. De kn\u00f6t an till den samtida psykologiska, psykoterapeutiska och pastoralpsykologiska diskussionen och f\u00f6regrep faktiskt en del av de tankar som efter andra v\u00e4rldskriget skulle ligga till grund f\u00f6r den psykosomatiska medicinen.

Stillhet och kraft, det l\u00e5ter v\u00e4lbeh\u00f6vligt \u00e4ven idag. Eller vad t\u00e4nker du?<\/em>

Vi m\u00e4nniskor har, genom alla tider, ett behov av att s\u00e4tta ord p\u00e5 v\u00e5rt lidande, dela v\u00e5ra tankar, v\u00e5ra sorger och v\u00e5rt liv med n\u00e5gon som kan lyssna och f\u00f6rhoppningsvis lindra, tr\u00f6sta och f\u00f6rmedla hopp. V\u00e5ra livsvillkor kan \u00e4ndras \u00f6ver en dag, det vi ig\u00e5r tog f\u00f6r givet kan idag tas ifr\u00e5n oss. Till livet h\u00f6r att m\u00f6ta sv\u00e5righeter, f\u00f6rluster och sorger. Oftast kommer vi igenom dessa med hj\u00e4lp av det sammanhang vi lever i. Ibland kan sv\u00e5righeterna f\u00f6lja p\u00e5 varandra, k\u00e4nnas \u00f6verm\u00e4ktiga eller reaktivera, \u00e5teruppv\u00e4cka gammal gl\u00f6md sorg. D\u00e5 kan det vara avlastande, st\u00f6djande och l\u00e4kande att samtal med en professionell psykoterapeut. Det t\u00e4nker jag best\u00e5r, \u00e4ven om mycket annat i samh\u00e4llet har f\u00f6r\u00e4ndrats.

Ja, vad tycker du har f\u00f6r\u00e4ndrats och inte har f\u00f6r\u00e4ndrats sedan du b\u00f6rjade arbeta med samtal och terapi f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5rtionden sedan \u2013 \u00e4r det samma teman nu som d\u00e5?<\/em>

Det m\u00e4nniskor drabbas av – sjukdom, kriser, f\u00f6rluster och sorger – \u00e4r desamma idag som f\u00f6rr. Men vi vet ju alla att den arbetsrelaterade utmattningen \u00e4r ett stort samh\u00e4llsproblem som har blivit mer tydligt de senaste \u00e5ren. Vi har m\u00e5nga arbetsgrupper inom v\u00e5rd, skola och omsorg som kommer till oss f\u00f6r handledning. Jag anar och tror mig se en \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att ge personal inom dessa verksamheter m\u00f6jlighet till avlastning, kompetensutveckling och sj\u00e4lvmedk\u00e4nsla i ett sv\u00e5rt och kr\u00e4vande arbete.

Inom S:t Lukas i Uppsala tr\u00e4ffar vi m\u00e5nga studenter som oroar sig f\u00f6r sina livsval och kommer med r\u00e4dslor kring framtiden. En skillnad \u00e4r att vi f\u00f6rr hade l\u00e5nga samtalsserier och terapier, men idag \u00e4r kontakterna kortare och mer fokuserade. Det ligger i tiden p\u00e5 ont och p\u00e5 gott. Det onda med det \u00e4r att vi kanske mer idag \u00e4n f\u00f6rr f\u00f6rv\u00e4ntar oss en l\u00f6sning snabbt. F\u00f6r\u00e4ndring av genomgripande karakt\u00e4r tar tid! Det goda \u00e4r att vi idag genom olika metoder och tekniker kan arbeta mer fokuserat under kortare tid d\u00e4r det \u00e4r l\u00e4mpligt.

En del tycker det \u00e4r sv\u00e5rt att veta n\u00e4r de ska s\u00f6ka terapi, och i s\u00e5 fall var. Vad t\u00e4nker du om det?<\/em><\/em>

S:t Lukas har l\u00e5ng, dokumenterad tradition av att m\u00f6ta m\u00e4nniskor i samtal. Startpunkten kan vara olika, men vi har professionell och bred kompetens att m\u00f6ta alla de varierade livsfr\u00e5gor som tillh\u00f6r en m\u00e4nniskas vardag.

Ordet livsfr\u00e5gor g\u00f6r att vissa associerar till kyrkan, liksom namnet S:t Lukas.<\/em>

Vi \u00e4r inte en kristen mottagning. V\u00e5r v\u00e4rdegrund bygger p\u00e5 den kristna v\u00e4rderingen om alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde. V\u00e5ra f\u00f6rgrundsgestalter var kristna och m\u00f6ttes p\u00e5 den arenan i sitt djupa intresse f\u00f6r m\u00e4nniskors livsvillkor. Sedan har S:t Lukas i alla delar, utvecklats till en professionell, politiskt och religi\u00f6st obunden verksamhet d\u00e4r vi som psykoterapeuter och psykologer st\u00e5r under Socialstyrelsens kontroll. Alla \u00e4r v\u00e4lkomna att s\u00f6ka samtal och st\u00f6d hos oss. Vi som arbetar h\u00e4r har en \u00f6ppenhet f\u00f6r att m\u00f6ta och samtala kring livsfr\u00e5gor av existentiell karakt\u00e4r.

Du arbetar mycket med organisationer. Ibland \u00e4r det genom att st\u00f6dja enskilda personer, b\u00e5de chefer och medarbetare, ibland p\u00e5 gruppniv\u00e5. S:t Lukas \u00e4r i sig sj\u00e4lvt en id\u00e9buren organisation, med en f\u00f6rening och mottagningar, som inte \u00e4r vinstdrivande. Vilka utmaningar finns f\u00f6r just id\u00e9burna organisationer?<\/em>

Vi som arbetar inom id\u00e9burna verksamhet m\u00e5ste, som andra, b\u00e4ra v\u00e5ra egna kostnader och kan inte p\u00e5 samma s\u00e4tt som tidigare f\u00f6rv\u00e4nta oss st\u00f6d utifr\u00e5n, t.ex. genom offentlig finansiering. V\u00e5r styrelse och v\u00e5r insamlingsstiftelse hos S:t Lukas best\u00e5r av personer som vill st\u00f6dja v\u00e5rt arbete med sin tid och sitt engagemang. Det \u00e4r en utmaning att verka som ideell idag, b\u00e5de som enskild person och som organisation, d\u00e5 mycket i v\u00e5r samtid ska l\u00f6na sig och vinstmaximeras.

Till sist: Du har arbetat hos oss i m\u00e5nga \u00e5r. Vad tycker du f\u00f6r dig personligen \u00e4r det speciella med S:t Lukas och att arbeta h\u00e4r?<\/em>

Det \u00e4r speciellt med Lukas l\u00e5nga tradition, utveckling och djupa respekt f\u00f6r livet alla fr\u00e5gor. Det k\u00e4nns meningsfullt att arbeta med historien som bakgrund i en verksamhet som st\u00e4ndigt utvecklas.<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Christina Nordqvist om m\u00e5ngfalden terapiformer<\/h2>\n\n\n\n
\"Christina<\/figure>\n\n\n\n
Det finns m\u00e5nga terapiformer b\u00e5de p\u00e5 v\u00e5r mottagning och i samh\u00e4llet, men s\u00e5 var det inte 1967. Vad \u00e4r det f\u00f6r skillnad p\u00e5 olika metoder? Det kommer jag att prata om tillsammans med Christina Nordqvist, som arbetar p\u00e5 mottagningen sedan \u00e5r 2000 som legitimerad psykolog, psykoterapeut och handledare, och dessutom \u00e4r behandlingsansvarig. Det \u00e4r ett samtal om likheter och skillnader och framf\u00f6r allt om hur vi p\u00e5 S:t Lukas arbetar och t\u00e4nker om olika terapiformer.

N\u00e4r Lukas startade fanns psykodynamisk terapi. Nu har vi flera former av terapi, samtalsst\u00f6d och utbildningar. Hur har f\u00f6r\u00e4ndringen sett ut?<\/em>

N\u00e4r de l\u00e4kare, socialarbetare och pr\u00e4ster som arbetade med samtal bildade S:t Lukas var psykoterapi per definition psykodynamisk, kan man s\u00e4ga. Under \u00e5ren som g\u00e5tt har andra psykoterapiformer vuxit fram, b\u00e5de genom forskning vid universitet och genom att kliniskt verksamma terapeuter har vidareutvecklat metoderna. S\u00e5 kan man s\u00e4ga att det s\u00e5g ut i stort \u2013 f\u00f6r 50 \u00e5r sedan fanns knappt n\u00e5gra andra terapiformer. Dessutom l\u00e5g den psykodynamiska traditionen n\u00e4ra existentiella fr\u00e5gor.

Vad \u00e4r tanken med att ha flera terapiformer p\u00e5 samma mottagning?<\/em>

S:t Lukas id\u00e9 har alltid varit att hj\u00e4lpa m\u00e4nniskor med de problem de kommer med. F\u00f6r att kunna hj\u00e4lpa s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt beh\u00f6ver vi olika metoder, precis som vi har en bredd i vilken grundutbildning v\u00e5ra medarbetare har: socionomer, psykologer och pr\u00e4ster. Vi t\u00e4nker att alla som s\u00f6ker upp oss \u00e4r olika och kan ha olika behov. \u00c4ven terapeuter har olika personlighet och intresse, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r de bra p\u00e5 olika terapiformer, t\u00e4nker jag ocks\u00e5. Det viktiga f\u00f6r oss \u00e4r att medarbetarna \u00e4r legitimerade, eftersom det garanterar l\u00e5ng utbildning och omfattande erfarenhet. En person med legitimation har godk\u00e4nts av Socialstyrelsen som psykoterapeut och\/eller psykolog och kan sitt yrke. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r alla som arbetar hos oss legitimerade.

S\u00e5 det \u00e4r viktigt f\u00f6r oss med m\u00e5ngfald b\u00e5de i yrken och terapimetoder, kan vi sammanfatta. Men fr\u00e5gan hur stor skillnad det egentligen \u00e4r mellan terapimetoder \u00e4r omdebatterad. Kan du s\u00e4ga n\u00e5got om det?<\/em>

N\u00e5got som g\u00f6r det sv\u00e5rt att beskriva kortfattat \u00e4r att det finns b\u00e5de likheter och skillnader mellan terapiformer och inom terapiformer. M\u00e5nga som \u00e4r intresserade k\u00e4nner till psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT), \u00a0som \u00e4r \u00f6vergripande namn p\u00e5 stora metodomr\u00e5den som b\u00e5da inom \u00a0sig rymmer m\u00e5nga olika sorters terapi, som relationell terapi, psykoanalys, psykodynamisk korttidsterapi, affektfouserad terapi, compassionfokuserad terapi, EMDR, ACT, RFT, schematerapi, kognitiv terapi….osv. \u00a0Dessutom finns det andra metoder som inte sorterar under n\u00e5gon av dem, som t.ex. systemisk terapi.

Ibland \u00e4r f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r olika terapiformer \u00f6ppet oense eller h\u00e4vdar att andra terapimetoder inte fungerar.<\/em>

Tyv\u00e4rr har man fokuserat mycket p\u00e5 fr\u00e5gan vilken metod som \u00e4r b\u00e4st. Detta trots att mycket forskning visat \u00e4r att b\u00e5de PDT och KBT \u00e4r hj\u00e4lpsamt och i lika h\u00f6g grad hj\u00e4lpsamt.

Jag t\u00e4nker att konflikterna uppst\u00e5tt i ett akademiskt sammanhang, vid universitet och i forskning, d\u00e4r det finns inbyggt att man ska argumentera f\u00f6r sitt och hitta luckor och svagheter i andras argumentation.<\/em>

Ja, f\u00f6r i vardagen p\u00e5 mottagningen tycker jag inte att vi har det problemet. Vi kan ha olika syn p\u00e5 och praktik f\u00f6r hur vi arbetar med olika bekymmer m\u00e4nniskor kommer med, men \u00e4r \u00f6verens om att ingen terapimetod kan passa alla, vare sig alla konfidenter (patienter\/klienter) eller terapeuter. \u00a0Vi l\u00e4r oss ocks\u00e5 mycket av varandra och kan f\u00e5 en ny blick p\u00e5 n\u00e5got genom att h\u00f6ra hur en terapeut med erfarenhet av en annan metod t\u00e4nker om saker. Vi kan ocks\u00e5 konstatera att vi ibland arbetar v\u00e4ldigt lika trots olika teoretisk bakgrund. Det syns ju ocks\u00e5 i forskning att det finns m\u00e5nga gemensamma faktorer inom alla terapiformer som \u00e4r hj\u00e4lpande.

Vi kan allts\u00e5 s\u00e4ga att det inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att sl\u00e5 fast vad som \u00e4r skillnaden mellan olika terapiformer, utan att det ocks\u00e5 beror p\u00e5 terapeuten. Fast \u00e4nd\u00e5 finns det ju vissa skillnader, s\u00e4rskilt i teorin.<\/em>

Ja, det g\u00f6r det ju. F\u00f6r att lindra \u00e5ngest och depression inriktar man sig inom KBT generellt p\u00e5 att n\u00e4rma sig n\u00e5got man kommit att undvika, p\u00e5 att v\u00e4nja sig vid n\u00e5got som v\u00e4ckt mycket obehag och lett till exempelvis att man drar sig undan eller tv\u00e5ngsbeteenden. I KBT vid panik\u00e5ngest handlar det mycket om att f\u00f6rst\u00e5 och v\u00e4nja sig vid att kroppens signaler p\u00e5 r\u00e4dsla inte \u00e4r farliga. Man kan ocks\u00e5 inrikta sig p\u00e5 att uppt\u00e4cka, utmana och f\u00f6r\u00e4ndra sina tankem\u00f6nster. Hemuppgifter och kontinuerliga skattningar \u00e4r viktiga f\u00f6r att det ska g\u00e5 fram\u00e5t och man ska veta att man \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r. I PDT fokuserar man generellt p\u00e5 s\u00e5dant man \u00e4nnu inte \u00e4r medveten om, p\u00e5 m\u00f6nster i hur man relaterar till andra och till sig sj\u00e4lv, att f\u00f6rst\u00e5 hur man p\u00e5verkar andra utan att kanske f\u00f6rst\u00e5 det sj\u00e4lv och hur man kan \u00e4ndra det. Intellektuell insikt \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt, ett gradvis n\u00e4rmande till de k\u00e4nslor som v\u00e4cker obehag beh\u00f6vs ocks\u00e5. Man uppm\u00e4rksammar tillsammans vad som h\u00e4nder inom personen under samtalets g\u00e5ng och i samspelet med terapeuten. I affektfokuserad psykodynamisk terapi, som \u00e4r ett exempel p\u00e5 en integrativ terapiform som bygger p\u00e5 b\u00e5de inl\u00e4rningspsykologi och PDT, f\u00e5r man hj\u00e4lp att n\u00e4rma sig k\u00e4nslor man \u00e4r obekv\u00e4m med ist\u00e4llet f\u00f6r att undvika dem. Fokus l\u00e4ggs p\u00e5 att kunna uppfatta viktig information och v\u00e4gledning i den inre kompass som k\u00e4nslorna i grunden \u00e4r. Vad v\u00e4rjer man sig mot, vad kommer i v\u00e4gen s\u00e5 att man inte v\u00e5gar h\u00e4vda sin mening och s\u00e4tta rimliga gr\u00e4nser, varf\u00f6r kan man inte s\u00e4nka garden och tro att man duger som man \u00e4r eller varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 sv\u00e5rt att bli ledsen fast\u00e4n man anar att man \u00e4r det, exempelvis. Vad h\u00e4nder n\u00e4r jag bryr mig om signalerna som finns i min kropp och agerar utifr\u00e5n de behov som k\u00e4nslorna ber\u00e4ttar om?

Det finns ocks\u00e5 en del missuppfattningar om skillnader mellan terapiformer. Som att psykodynamisk terapi bara handlar om barndomen och kognitiv beteendeterapi bara om symtomlindring, oavsett vad man tror hj\u00e4lper. Alla terapiformer handlar om livet h\u00e4r och nu, och i de allra flesta talar man i n\u00e5gon utstr\u00e4ckning om hur det blev som det blev. F\u00f6r att kunna k\u00e4nna medk\u00e4nsla med sig sj\u00e4lv och inte uppleva sig som konstig \u00e4r det en stor hj\u00e4lp att se klarare hur det var n\u00e4r man var barn, vad man hade beh\u00f6vt och hur man anpassade sig till en situation man var beroende av f\u00f6r sin \u00f6verlevnad. Det \u00e4r en hj\u00e4lp n\u00e4r man sedan arbetar med att bryta automatiserade anpassningsreaktioner som hindrar och pl\u00e5gar i nutid. Att g\u00f6ra detta medf\u00f6r alltid en k\u00e4nslom\u00e4ssig utmaning, trots att de inte l\u00e4ngre \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga.

Hur ska man veta vad man ska v\u00e4lja, vad beh\u00f6ver man veta om man s\u00f6ker sig till mottagningen?<\/em>

Det kan ju verkligen vara sv\u00e5rt att veta. Inget passar alla i varje situation. Forskning s\u00e4ger generellt att terapi hj\u00e4lper de flesta, men hur l\u00e5ng tid det tar kan variera. Det beror p\u00e5 m\u00e5ls\u00e4ttning, hur sv\u00e5ra problemen \u00e4r och hur livet omkring ser ut, till exempel. \u00a0Har man en sv\u00e5r problematik som varat l\u00e4nge tar det l\u00e4ngre tid, oavsett terapiform. Att ha en bra och trygg terapirelation \u00e4r ocks\u00e5 viktigt oavsett terapiform.

D\u00e4rf\u00f6r brukar vi ha vad vi kallar orienterande samtal eller bed\u00f6mningssamtal f\u00f6rst \u2013 den som s\u00f6ker hit f\u00e5r tr\u00e4ffa en terapeut och tillsammans f\u00f6rs\u00f6ker vi ringa in problemet och se hur vi kan g\u00e5 vidare med det. Dels handlar det om terapimetod, men ocks\u00e5 om hur det k\u00e4nns, om man kommer tillr\u00e4ckligt bra \u00f6verens med sin terapeut. Terapeuten st\u00e4mmer av och lyssnar in vilket s\u00e4tt att arbeta tillsammans som skulle kunna fungera. Vad man ska v\u00e4lja har ocks\u00e5 att g\u00f6ra med vilken m\u00e5ls\u00e4ttning man har.

Jag t\u00e4nker att det du s\u00e4ger om s\u00e4ttet att arbeta ihop verkligen \u00e4r viktigt, oavsett terapiform. I psykoterapiforskning finns begreppet terapeutisk allians, som \u00e4r att terapeuten och konfidenten pratar om och har en liknande syn p\u00e5 vad m\u00e5let med terapin \u00e4r, hur de ska arbeta med det och att relationen fungerar bra. Det finns allts\u00e5 tre aspekter i det. Hur man arbetar tillsammans kan ju handla om vad den som s\u00f6ker hj\u00e4lp helst vill g\u00f6ra. Vill man utforska och bli bekv\u00e4m med sina k\u00e4nslor, vill man ha hj\u00e4lp att reflektera och sortera och f\u00f6rst\u00e5, vill man l\u00e4ra sig att st\u00e5 ut med \u00f6verv\u00e4ldigande k\u00e4nslor, vill man ha mycket hemuppgifter? Det kan ju g\u00f6ras inom olika terapiformer. B\u00e5de inom KBT och PDT kan man arbeta med hj\u00e4lp av medveten n\u00e4rvaro, som ett exempel.<\/em>

Precis \u2013 det finns stora likheter mellan terapiformer och stor variation inom en och samma terapiform. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r det alltid \u00e4r bra att ha bed\u00f6mningssamtal d\u00e4r vi klarg\u00f6r problemen och vad man vill f\u00e5 ut av terapisamtal. Kanske vet man n\u00e4r man kommer hit inte alls hur man vill att terapin ska g\u00e5 till och det beh\u00f6ver man heller inte veta.\u00a0 Terapeuten hj\u00e4lper till med detta. Varje terapiform har sin modell f\u00f6r hur tankar, k\u00e4nslor och beteenden h\u00e4nger ihop och det finns olika s\u00e4tt att n\u00e4rma sig den f\u00f6r\u00e4ndring man l\u00e4ngtar efter.

S\u00e5 vi kan sammanfatta det med att man inte beh\u00f6ver veta exakt vad man \u00e4r ute efter n\u00e4r man kommer till oss, och att fr\u00e5gan om olika terapiformer inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt som den kan verka f\u00f6rst?<\/em>

Med gott st\u00f6d i forskningen utg\u00e5r vi p\u00e5 v\u00e5r mottagning fr\u00e5n att vi beh\u00f6ver en m\u00e5ngfald av behandlingar f\u00f6r att kunna hj\u00e4lpa s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt med psykiskt lidande samt f\u00f6r att skapa en gynnsam milj\u00f6 f\u00f6r fortsatt utveckling av v\u00e5r f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur terapi kan bidra till psykisk h\u00e4lsa.

Tack Christina. N\u00e4sta person jag pratar med \u00e4r Thomas. D\u00e5 \u00e4r fokus p\u00e5 de metoder han arbetar med, som integrerar kroppen till stor del.<\/em><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Thomas Palm om acceptans<\/h2>\n\n\n\n
\"Thomas<\/figure>\n\n\n\n
I de tidigare intervjuerna har vi haft fokus p\u00e5 S:t Lukas sj\u00e4l i stort och p\u00e5 likheter och olikheter mellan terapimetoder. En person p\u00e5 S:t Lukas som integrerar flera terapimetoder och perspektiv p\u00e5 m\u00e4nniskan \u00e4r Thomas Palm. Han \u00e4r psykolog med stort intresse f\u00f6r vad som h\u00e4nder i kroppen n\u00e4r vi upplever sj\u00e4lslig sm\u00e4rta, kanske f\u00f6r att han har en n\u00e4stan f\u00e4rdig kiropraktorutbildning med sig sedan f\u00f6rr. Jag har valt att prata med honom om ordet acceptans och om kroppens verklighet n\u00e4r vi lider.

Thomas, hur skulle du beskriva acceptans, ett begrepp som ofta blir missf\u00f6rst\u00e5tt? M\u00e5nga verkar uppfatta det som att man ska tycka allt \u00e4r bra fast man inte tycker det och att man borde sluta f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6r\u00e4ndra saker till det b\u00e4ttre.<\/em>

Ja, den missuppfattningen verkar finnas: \u201dSka jag beh\u00f6va acceptera att jag genomlevt en s\u00e5 h\u00e4r hemsk sak?\u201d Men acceptans handlar inte om att godk\u00e4nna<\/em> att n\u00e5got har h\u00e4nt. Acceptans \u00e4r att ta till sig att n\u00e5got har h\u00e4nt, att det inte g\u00e5r att f\u00e5 ogjort. Det som har h\u00e4nt har h\u00e4nt. Att se att det \u00e4r verkligt. Jag kan g\u00e5 och f\u00f6ra ett krig mot det hemska som h\u00e4nt f\u00f6r att f\u00e5 det att inte ha h\u00e4nt, eller s\u00e5 kan jag acceptera att det har h\u00e4nt. Jag beh\u00f6ver inte tycka att det som har h\u00e4nt \u00e4r r\u00e4tt eller bra, jag accepterar bara att det har h\u00e4nt. M\u00e5nga sitter fast i sin kamp mot det som har h\u00e4nt och det kan leda till en jobbig kamp mot negativa tankar och en negativ sj\u00e4lvbild.

Vad h\u00e4nder n\u00e4r vi accepterar det vi inte vill ska finnas d\u00e4r, menar du?<\/em>

Det g\u00f6r det m\u00f6jligt att g\u00e5 vidare. Det kan l\u00e5ta konstigt f\u00f6rst. Det betyder att kunna leva med det som h\u00e4nder, med sorg och alla k\u00e4nslor vi f\u00e5r, utan att g\u00e5 under av dem. V\u00e5ra liv rymmer belastningar, sm\u00e4rta, relationer som \u00e4r d\u00e5liga, men att \u00e4lta dem och f\u00f6ra en inre kamp mot dem f\u00f6rv\u00e4rrar bara alltihop. Vi fastnar.

Man beh\u00f6ver inte ha en \u00e5sikt om det f\u00f6r att kunna acceptera.<\/em>

Nej, precis. N\u00e4r du v\u00e4l kommer till acceptansen, till att du kan leva med traumat du varit med om, med obehaget kopplat till det, utan att beh\u00f6va l\u00e5tsas som att det inte finns d\u00e4r, d\u00e5 beh\u00f6ver du inte l\u00e4gga s\u00e5 mycket kraft p\u00e5 att distrahera dig och fly fr\u00e5n det, utan kan l\u00e4gga den p\u00e5 annat. Att k\u00e4mpa emot det kan vara att distrahera sig, anv\u00e4nda alkohol, bed\u00f6va sig f\u00f6r att slippa obehaget. N\u00e4r man distraherar sig och undviker obehaget s\u00e5 tar man bort en allt st\u00f6rre del av sitt liv. F\u00f6r att kunna g\u00e5 vidare i livet beh\u00f6ver du leva med att det har h\u00e4nt, \u00f6ppna dig f\u00f6r det.

I kristendomen pratar man om f\u00f6rsoning, att man inte beh\u00f6ver tycka att det som har h\u00e4nt eller det som \u00e4r bra, men man v\u00e4ljer att leva med vid\u00f6ppna \u00f6gon, s\u00e5 att s\u00e4ga. Man ser verkligheten som den \u00e4r, \u00e4ven om den \u00e4r sm\u00e4rtsam.<\/em>

Ja, det \u00e4r nog snarlikt. Att komma till den avg\u00f6rande tanken att v\u00e4lja mellan ett liv med droger eller distraktion f\u00f6r att slippa sm\u00e4rtan, eller s\u00e5 kan jag v\u00e4lja livet med den sm\u00e4rta det inneb\u00e4r men ocks\u00e5 med de m\u00f6jligheter det inneb\u00e4r \u00e4r viktigt. Fr\u00e5n den punkten kan man se vad man \u00f6nskar i livet, hur man vill leva, hur man vill skapa sitt liv. Man \u00e5tertar livet.

Det l\u00e5ter som ett s\u00e4tt att ocks\u00e5 \u00e5terta sitt ansvar och sj\u00e4lvbest\u00e4mmande.<\/em>

Man \u00e5terf\u00e5r sina k\u00e4nslor, sin n\u00e4rvaro, relationer och f\u00e5r mer livskvalitet.

Det du beskriver nu \u00e4r del i en terapiform som heter Acceptance and commitment therapy, ACT. Kan du ber\u00e4tta mer?<\/em>

ACT \u00e4r en utveckling av kognitiv beteendeterapi, KBT. I ACT \u00e4r \u00e4r acceptans centralt. Acceptera det man inte kan f\u00f6r\u00e4ndra, f\u00f6r\u00e4ndra det man kan. I ACT \u00e4r den grundl\u00e4ggande tanken att kampen och \u00e5ngesten f\u00f6r att undvika \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n obehaget av sj\u00e4lva k\u00e4nslan. Smutsig \u00e5ngest<\/em> kallar vi \u00e5ngesten f\u00f6r att f\u00e5 \u00e5ngest, allts\u00e5 inte bara \u00e5ngest f\u00f6r sj\u00e4lva saken utan \u00e5ngest f\u00f6r att ha \u00e5ngest. Det \u00e4r ju ett r\u00e4tt on\u00f6digt lidande. Vi fokuserar mer p\u00e5 m\u00f6jligheterna och hur man vill leva \u00e4n p\u00e5 lidandet i sig, vilket ofta g\u00f6r att lidandet minskar p\u00e5 k\u00f6pet, men det handlar om att v\u00e4lja hur man vill leva sitt liv och hur man vill vara.

Det l\u00e5ter som att ACT f\u00f6r sig ocks\u00e5 \u00e4r s\u00e4tt att uppleva livet. ACT \u00e4r influerat av buddhism genom mindfulness och \u00e4ven genom teori, som jag har f\u00f6rst\u00e5tt det. Tycker du det finns paralleller till kristen tro som ju \u00e4r en del av S:t Lukas arv?<\/em>

Ja, genom Jesus och Buddha ser jag stora likheter i vad man efterstr\u00e4var, som att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra och t\u00e4nka gott. Sedan ser praxis olika ut. Det viktiga f\u00f6r mig \u00e4r att se vad som kan f\u00f6r\u00e4ndra oss och vilka val vi g\u00f6r, till exempel att leva det s\u00e5 som jag vill att andra ska leva mot mig. Fast\u00e4n vi alla har brister och sv\u00e5righeter att tampas med, frestelser som man s\u00e4ger i religionen, saker man f\u00e5r jobba med hela livet.

Nu t\u00e4nkte jag forts\u00e4tta p\u00e5 tr\u00e5den med S:t Lukas arv, tanken att ge plats f\u00f6r m\u00e4nniskan som kropp, sj\u00e4l och ande, och dina tankar om kroppens och sj\u00e4lens lidande i traumaterapi.<\/em>

Jag ser det som att det inte g\u00e5r att skilja p\u00e5 kropp och sj\u00e4l. Allt vi kallar sj\u00e4lsligt, som tankar och k\u00e4nslor, \u00e4r ocks\u00e5 fysiologi. Men det kan vara l\u00e4tt att gl\u00f6mma det eller inte uppm\u00e4rksamma det och i st\u00e4llet fastna i tankar. I mindfulness<\/em>, en annan viktig del av ACT, \u00e4r den medvetna delen av mig n\u00e4rvarande i det som sker i kroppen. Jag upplever mina k\u00e4nslor och hur kroppen reagerar. Jag kan k\u00e4nna hur mina system och organ g\u00e5r ig\u00e5ng, hur tankar p\u00e5verkar kroppen och k\u00e4nslor. Med tr\u00e4ning kan man bli alltmer medveten, n\u00e4rvarande och levande. Det \u00e4r grunden till att jobba med sig sj\u00e4lv. Att f\u00f6rst\u00e5 var man \u00e4r i f\u00f6rh\u00e5llande till andra, att f\u00f6rst\u00e5 sina tankar och k\u00e4nslor.

Terapi \u00e4r ju mycket att prata. Hur blir man mer n\u00e4rvarande d\u00e5?<\/em>

Det \u00e4r ett dilemma. Vi beh\u00f6ver ju l\u00e4ra oss hur v\u00e5rt psyke och v\u00e5ra k\u00e4nslor fungerar, s\u00e5 ibland beh\u00f6ver man prata mycket om det. Ibland beh\u00f6ver man inte s\u00e4ga s\u00e5 mycket, utan mer tr\u00e4na p\u00e5 n\u00e4rvaro.

Att vara med om ett psykologiskt trauma betyder ju att vara med om n\u00e5got som upplevs s\u00e5 hotfullt att v\u00e5rt vanliga s\u00e4tt att fungera sl\u00e5s ut. Kan du ber\u00e4tta om vad som h\u00e4nder d\u00e5?<\/em>

Man kan kalla det ett chocktillst\u00e5nd eller ett fysiskt kristillst\u00e5nd n\u00e4r vi hamnar i en skr\u00e4mmande och hotfull situation, som till exempel en v\u00e5ldt\u00e4kt. Skyddsmekanismerna i hj\u00e4rnan funkar inte, s\u00e5 upplevelserna g\u00e5r rakt in utan att filtreras. I vanliga fall filtrerar hj\u00e4rnan upplevelserna och lagrar dem p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r dem m\u00f6jliga att n\u00e5 senare, men om det \u00e4r en \u00f6verv\u00e4ldigande h\u00e4ndelse s\u00e5 hinner inte hj\u00e4rnan med. D\u00e4rf\u00f6r finns det ingen m\u00f6jlighet att koda in minnena ordentligt utan de blir som helt r\u00e5a. D\u00e5 blir man traumatiserad i psykologisk bem\u00e4rkelse.

Ber\u00e4tta mer om hur det kan k\u00e4nnas fysiskt att vara traumatiserad.<\/em>

Minnena blir som en bil som k\u00f6r i diket och fastnar och inte \u00e4r parkerad som den ska. Den ligger d\u00e4r och g\u00f6r sig p\u00e5mind tills man lyfter upp den och ordnar om den. Posttraumatisk stress, som \u00e4r ett tillst\u00e5nd med olika diagnoser, men fr\u00e4mst PTSD, inneb\u00e4r att \u00e5ngest och minnen triggas av stimuli eller saker som liknar traumat. Det kan till exempel vara bilar om du varit med om en trafikolycka. Med tiden blir det som v\u00e4cker \u00e5ngest allt bredare, s\u00e5 att du kanske inte kan se en v\u00e4g utan att f\u00e5 \u00e5ngest. Minnena \u00e4r inlagrade p\u00e5 ett dysfunktionellt s\u00e4tt och blir ocensurerade och blir inte b\u00e4ttre av att man t\u00e4nker p\u00e5 dem, utan v\u00e4cks igen och igen precis s\u00e5 som de var.

En anledning till att det blir s\u00e5 \u00e4r att m\u00e5nga organ i kroppen reagerar p\u00e5 r\u00e4dsla vid en \u00f6verv\u00e4ldigande upplevelse, till exempel huden, de inre organen och blodfl\u00f6det. N\u00e4r n\u00e5got traumatiserande g\u00e5r in utan att filtreras g\u00e5r m\u00e5nga system ig\u00e5ng. N\u00e4r minnena v\u00e4cks sedan eller man ser en sak som p\u00e5minner om traumat, kan minnena v\u00e4ckas sekundsnabbt och organen g\u00e5 ig\u00e5ng igen, som att det var lika farligt nu som det var d\u00e5. Det \u00e4r inte ett tecken p\u00e5 att man \u00e4r galen, som m\u00e5nga tror.

M\u00e5nga verkar sk\u00e4mmas \u00f6ver att de blev traumatiserande, n\u00e4r andra i samma situation inte blev det.<\/em>

Sj\u00e4lvklart reagerar vi olika p\u00e5 en h\u00e4ndelse utifr\u00e5n vilka vi \u00e4r och vilken plats vi har i h\u00e4ndelsen.\u00a0 F\u00f6r att n\u00e5got ska vara traumatiserande ska det v\u00e4cka r\u00e4dsla och hoppl\u00f6shet eller hj\u00e4lpl\u00f6shet, allts\u00e5 en upplevelse av att vara maktl\u00f6s. Det betyder att olika saker kan vara traumatiserande f\u00f6r olika personer \u2013 det g\u00e5r aldrig att s\u00e4ga utifr\u00e5n om n\u00e5got var ett trauma f\u00f6r n\u00e5gon, utan det \u00e4r en inre upplevelse hos den personen. Det som \u00e4r traumatiserande f\u00f6r dig kanske inte \u00e4r det f\u00f6r mig. Det spelar ingen roll hur det ter sig utifr\u00e5n, utan hur personen upplever det \u00e4r det viktiga. F\u00f6r den personen upplever det av n\u00e5gon anledning som skr\u00e4mmande och hoppl\u00f6st.

Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur det \u00e4r f\u00f6r barn, som redan \u00e4r i en situation utan s\u00e4rskilt mycket makt<\/em>.

Ja, barn \u00e4r ett alldeles speciellt kapitel. Vi kommer ih\u00e5g helt andra saker fr\u00e5n v\u00e5r barndom \u00e4n vad v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar g\u00f6r, och f\u00f6r\u00e4ldrarna kan tycka att n\u00e5got var en liten sak medan det \u00e4r stort f\u00f6r oss.

Men det finns hopp i att det finns hj\u00e4lp att f\u00e5.<\/em>

Ja, detta \u00e4r otroligt v\u00e4lstuderat och det finns m\u00e5nga s\u00e4tt att f\u00e5 hj\u00e4lp genom terapi. Det \u00e4r det hoppfulla.

Tack, Thomas. I n\u00e4sta intervju forts\u00e4tter temat hur vi formas av v\u00e5ra omst\u00e4ndigheter, men d\u00e5 fr\u00e5n ett annat av S:t Lukas grundl\u00e4ggande perspektiv \u2013 det samh\u00e4lleliga.<\/em>




<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Mats Larsson om v\u00e5r sociala tillvaro<\/h2>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
Som m\u00e4nniskor blir vi till i de sammanhang d\u00e4r vi lever, med dem vi lever. Vi v\u00e4ljer inte sj\u00e4lva familjen vi v\u00e4xer upp i och var vi bor n\u00e4r vi \u00e4r barn, men formas av de omst\u00e4ndigheterna. Det var de sj\u00e4lvklara utg\u00e5ngspunkterna f\u00f6r de socialarbetare som var med n\u00e4r S:t Lukas startade. Idag pratar jag med Mats Larsson, socionom och psykoterapeut p\u00e5 S:t Lukas i Uppsala, som arbetat med ungdomar som riskerat att hamna utanf\u00f6r samh\u00e4llet under en stor del av sitt yrkesliv. Hur g\u00f6r vi f\u00f6r att minska social utsatthet och f\u00f6r att l\u00e4ka s\u00e5ren av den? Hur skapas gemenskap?

Ber\u00e4tta n\u00e5got om hur du har jobbat som f\u00e4ltassistent, Mats, och vad du l\u00e4rt dig av det.<\/em>

En f\u00e4ltassistent \u00e4r en socialarbetare som jobbar p\u00e5 gator och torg, n\u00e4ra ungdomar, ofta upps\u00f6kande och f\u00f6rebyggande. Sj\u00e4lv kom jag in p\u00e5 socialt arbete f\u00f6r att jag h\u00f6ll p\u00e5 med idrott och kom i kontakt med unga som hade det d\u00e5ligt. Jag var r\u00e4tt timid sj\u00e4lv, men har av n\u00e5gon anledning alltid velat hj\u00e4lpa dem som \u00e4r st\u00f6kiga och inte verkar ha det bra. S\u00e4kert var jag ocks\u00e5 inspirerad av min mamma, som var socialt engagerad. Jag ville bli samh\u00e4llsarbetare, som det hette. Min f\u00f6rsta praktik gjorde jag i en skola och minns det \u00e4n som den kanske b\u00e4sta insatsen jag gjort: jag och en elevassistent skulle arrangera en temadag om droger. Vi var 21 \u00e5r och entusiastiska och t\u00e4nkte att hellre \u00e4n f\u00f6rel\u00e4sningar vill vi skapa n\u00e5got tillsammans med eleverna. Vi s\u00f6kte upp de elever som s\u00e5gs som st\u00f6kiga i uppeh\u00e5llsrummet och bildade en grupp. Gruppen kom sedan att h\u00e5lla p\u00e5 med allt m\u00f6jligt kreativt, fr\u00e5n affischer om att inte sniffa till att bjuda in f\u00f6r\u00e4ldrar. \u00a0Det gick hem hos b\u00e5de f\u00f6r\u00e4ldrar och ungdomar och dagen blev en succ\u00e9. Jag tror att det var v\u00e5rt engagemang som gjorde det, och det tog jag med mig. F\u00f6r mig var det starten p\u00e5 ett l\u00e5ngt engagemang att g\u00f6ra n\u00e5got tillsammans med m\u00e4nniskor f\u00f6r att skapa goda sammanhang.

Det l\u00e5ter som att ni erbj\u00f6d dem ert intresse och ville skapa n\u00e5got tillsammans. Jag t\u00e4nker att det \u00a0att samlas och g\u00f6ra n\u00e5got meningsfullt ihop p\u00e5 riktigt \u00e4r viktigt. De flesta m\u00e4nniskor vill det och f\u00f6r en del sker det i familjen, f\u00f6r en del med v\u00e4nner, f\u00f6r en del i f\u00f6reningar.<\/em>

Ja, samverkan mellan f\u00f6reningar och m\u00e4nniskor som bor i ett omr\u00e5de \u00e4r s\u00e5 viktigt f\u00f6r att kunna skapa ett bra n\u00e4rsamh\u00e4lle. Jag hade fr\u00e5n b\u00f6rjan en kanske naiv dr\u00f6m om att i det goda samh\u00e4llet ser vi varandra, bryr oss om varandra och vill varandra v\u00e4l eftersom vi k\u00e4nner varandra. N\u00e4r jag jobbade i S\u00e4vja utanf\u00f6r Uppsala skrev jag d\u00e4rf\u00f6r brev till alla ton\u00e5rsf\u00f6r\u00e4ldrar i omr\u00e5det \u2013 det var f\u00f6re e-post och sociala medier \u2013 vilket ledde till fina kontakter och just den sortens samverkan som bygger upp en meningsfull fritid. Det var fotbollsskolor, tennis, ungdomsgrupper i kyrkan, musikgrupper\u2026 Allt det \u00e4r ett l\u00e5ngsiktigt arbete f\u00f6r att skapa bra milj\u00f6er, d\u00e4r m\u00e4nniskor kunde v\u00e4xa upp under trygga och goda f\u00f6rh\u00e5llanden. Det var oerh\u00f6rt viktigt just att skapa meningsfulla saker att g\u00f6ra p\u00e5 fritiden och d\u00e5 m\u00e5ste man finnas i n\u00e4romr\u00e5det om man vill hj\u00e4lpa till. Men det kr\u00e4ver oerh\u00f6rt mycket jobb!

S\u00e5 vi kan s\u00e4ga att det viktiga \u00e4r att engagera sig tillsammans och skapa n\u00e5got ihop p\u00e5 lika villkor. De som syns mest och h\u00f6rs mest verkar ibland f\u00e5 mest hj\u00e4lp och att det d\u00e5 blir mest fokus p\u00e5 killar. \u00c4r det din erfarenhet ocks\u00e5 att tjejer gl\u00f6ms bort, aprop\u00e5 t.ex. #Metoo?<\/em>

Det \u00e4r kanske l\u00e4ttare att f\u00f6rst ta sig an dem som syns mest, men jag tycker ocks\u00e5 att det varit m\u00e5nga tjejer med, till exempel i musikprojekt. P\u00e5 skolor \u00e4r det ocks\u00e5 l\u00e4ttare att n\u00e5 tjejer, m\u00e4rkte jag som skolkurator.\u00a0 Jag har ocks\u00e5 varit med och startat teater \u2013 d\u00e4r var det b\u00e5de killar och tjejer engagerade. Det var p\u00e5 90-talet i en tidsanda pr\u00e4glad av Ny demokrati och andra fr\u00e4mlingsfientliga grupperingar, s\u00e5 v\u00e5r id\u00e9 var att sammanf\u00f6ra ungdomar med olika bakgrund, vilket blev starten f\u00f6r Gottsunda teater, som fortfarande finns kvar.

Den tiden med Ny demokrati \u00e4r ju lik v\u00e5r tid p\u00e5 vissa s\u00e4tt. Vad l\u00e4rde du dig under den tiden som skulle kunna vara till hj\u00e4lp nu?<\/em>

I arbetet med ungdomar har jag tr\u00e4ffat en del nynazister. Det bekymrar mig p\u00e5 ett samh\u00e4llsplan, samtidigt som jag f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e5 m\u00e4nniskan i dem, trots att jag inte alls h\u00e5ller med om deras \u00e5sikter. Jag har l\u00e4rt mig hur sv\u00e5rt det \u00e4r att f\u00e5 dem att \u00f6verge det nynazistiska. Jag trodde naivt att det bara var att informera ungdomarna om att de hade fel i sina fakta, men f\u00f6rstod med tiden att de ofta hade hela sin trygghet och sammanh\u00e5llning i sin grupp.

Det \u00e4r det d\u00e4r n\u00e4rsamh\u00e4llet du pratade om, en mening i tillvaron, fast p\u00e5 ett destruktivt s\u00e4tt.<\/em>

Precis. Hela deras mening och sammanhang finns d\u00e4r.

Det l\u00e5ter som att du balanserar mellan att f\u00f6rst\u00e5 den andra inifr\u00e5n och att se sammanhanget. Eller vad t\u00e4nker du \u00e4r till hj\u00e4lp?<\/em>

Det finns inga genv\u00e4gar, tror jag. Engagemang, att m\u00e4nniskor m\u00f6ts \u2013 det kommer jag tillbaka till hela tiden. Att f\u00f6rst\u00e5 situationen ur den andras perspektiv och att st\u00e5 p\u00e5 samma sida t\u00e4nker jag att vi m\u00e5ste g\u00f6ra det n\u00e4r vi m\u00f6ter m\u00e4nniskor i jobbiga situationer. En studiekompis som vuxit upp under sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden sa: \u201dVad du \u00e4n g\u00f6r Mats, se till att vara gener\u00f6s n\u00e4r du kommer ut och b\u00f6rjar arbeta, f\u00f6r de m\u00e4nniskor du m\u00f6ter har haft det hemskare \u00e4n du kan f\u00f6rst\u00e5\u201d och det har jag alltid burit med mig. Vissa jag m\u00f6tt har utstr\u00e5lat att exempelvis personer med missbruk f\u00e5r skylla sig sj\u00e4lva, att de sj\u00e4lva b\u00e4r skuld f\u00f6r vad de satt sig i. Jag har i mitt arbete med m\u00e4nniskor som har det sv\u00e5rt m\u00f6tt m\u00e5nga som har gjort d\u00e5liga saker. Sj\u00e4lvklart \u00e4ger man r\u00e4tt att bli arg och besviken p\u00e5 dem f\u00f6r det. Samtidigt m\u00e5ste man st\u00e5 p\u00e5 deras sida f\u00f6r att kunna hj\u00e4lpa dem att bryta med det.

Vad betyder det att st\u00e5 p\u00e5 deras sida? Du tycker v\u00e4l inte att det \u00e4r urs\u00e4ktligt att m\u00e4nniskor f\u00f6rsummar sina barn och riskerar andras liv genom sitt missbruk, till exempel?<\/em>

Nej, verkligen inte. Jag t\u00e4nker att varje m\u00e4nniska har en m\u00f6jlighet till f\u00f6r\u00e4ndring, men d\u00e5 handlar det om vilka f\u00f6ruts\u00e4ttningar man har, aprop\u00e5 att skapa goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar i ett samh\u00e4lle. D\u00e5 hade jag en enkel f\u00f6rest\u00e4llning om att m\u00e4nniskor som haft det sv\u00e5rt hade det sv\u00e5rare att ta sig vidare. D\u00e5 beh\u00f6vs att n\u00e5gon tror p\u00e5 en.

Det \u00e4r ju l\u00e4tt att k\u00e4nna sig dyster av rapporter om ungas psykiska h\u00e4lsa och om social utsatthet. Vad ger dig hopp?<\/em>

Jag f\u00e5r hopp av goda sammanhang i stadsdelar d\u00e4r det \u00e4r problem, som n\u00e4r familjer engagerar sig i n\u00e4rsamh\u00e4llet. Det h\u00e4nder nu i Gottsunda till exempel. Socialarbetare, kyrkan, polisen och f\u00f6reningar kan starta bra saker tillsammans med dem som bor d\u00e4r. Men det finns inga genv\u00e4gar. Det \u00e4r hoppfullt att det finns m\u00e5nga bra personer, engagerade f\u00e4ltassistenter och f\u00f6reningar. Jag \u00e4r inte d\u00e4r ute l\u00e4ngre och skapar allt det h\u00e4r, men det k\u00e4nns meningsfullt f\u00f6r mig att arbeta p\u00e5 S:t Lukas och m\u00f6ta grupper av engagerade personer och hj\u00e4lpa dem att orka i S:t Lukas anda \u2013 p\u00e5 ett h\u00e5llbart s\u00e4tt. Det k\u00e4nns meningsfullt att st\u00f6tta dem som arbetar p\u00e5 behandlingshem och i verksamheter. Jag f\u00f6rs\u00f6ker hj\u00e4lpa andra att vara engagerade men ocks\u00e5 att \u00e5terh\u00e4mta sig mellan varven. Sj\u00e4lv har jag arbetat f\u00f6r mycket ibland, n\u00e4r jag blivit engagerad och jag hj\u00e4lper g\u00e4rna andra att anv\u00e4nda sin kraft p\u00e5 ett bra s\u00e4tt.

Det l\u00e5ter hoppfullt att du \u00e4r hoppfull och ser hur m\u00e5nga det finns som hj\u00e4lper till. Nu \u00e4r du den som kan hj\u00e4lpa andra och dela dina erfarenheter. Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 att professionella inte kan vara en ers\u00e4ttning f\u00f6r v\u00e4nner och sociala sammanhang d\u00e4r man bor. Ni arbetade som socialarbetare f\u00f6r att s\u00e4tta ig\u00e5ng goda processer och sedan l\u00e5ta n\u00e4rsamh\u00e4llet byggas upp. Du har b\u00f6rjat i makro och g\u00e5tt mot mikro, fr\u00e5n samh\u00e4llsperspektivet till individperspektivet d\u00e4r relationer \u00e4r viktiga ocks\u00e5. S\u00e5 min sista fr\u00e5ga \u00e4r: Vad kan vanliga medborgare g\u00f6ra, tycker du \u2013 enskilda personer som inte \u00e4r socialarbetare, vad kan vi g\u00f6ra f\u00f6r alla som har det sv\u00e5rt, inte minst ensamkommande ungdomar?<\/em>

Det finns mycket bra d\u00e4r man kan g\u00f6ra en st\u00f6rre eller mindre insats: f\u00f6reningsverksamhet, engagera sig som v\u00e4nfamilj f\u00f6r ensamkommande ungdomar, i skola, i n\u00e4romr\u00e5det, kyrkan. Vi g\u00f6r det tillsammans i n\u00e4rsamh\u00e4llet. Vi m\u00e4nniskor blir till i sammanhang b\u00e5de i nuet och i det f\u00f6rflutna.


Tack, Mats. Nu v\u00e4nder vi oss till en del av S:t Lukas ut\u00e5triktade verksamhet – filmkv\u00e4llarna.<\/em><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Harry Moilanen om film och existens<\/h2>\n\n\n\n
\"Harry<\/figure>\n\n\n\n
S:t Lukas arrangerar filmkv\u00e4llar tillsammans med Fyrisbiografen<\/a> n\u00e5gon eller n\u00e5gra g\u00e5nger per termin. Harry Moilanen, pr\u00e4st och psykoterapeut p\u00e5 v\u00e5r mottagning, \u00e4r en av de drivande i detta. Idag talar jag med honom om vad som g\u00f6r filmkv\u00e4llarna meningsfulla och vad vi menar med att de sammanf\u00f6r psykologiska och existentiella teman. Vad \u00e4r egentligen ett existentiellt tema?

Vad g\u00f6r att film och samtal om psykologi och att vara m\u00e4nniska fr\u00e5gor passar s\u00e5 bra ihop, tycker du?<\/em>

Film \u00e4r ett s\u00e5 bra medium f\u00f6r att n\u00e5 oss m\u00e4nniskor \u2013 n\u00e5got gestaltas genom flera sinnen. Att se en film ger en k\u00e4nslom\u00e4ssig upplevelse samtidigt som vi reflekterar \u00f6ver den. Vi h\u00f6r ber\u00e4ttelsen, lever oss in i den, minns, upplever. Dessutom ser alla filmen samtidigt och gemensamt, till skillnad fr\u00e5n en bok, som man sitter f\u00f6r sig sj\u00e4lv och l\u00e4ser.

Man kan h\u00f6ra och k\u00e4nna andras reaktioner n\u00e4r man sitter i salongen.<\/em>

Ja, filmer v\u00e4cker s\u00e5 m\u00e5nga tankar och k\u00e4nslor. Det \u00e4r en bra ing\u00e5ng f\u00f6r att kunna prata om livet.

Det \u00e4r ju oftast du och jag som h\u00e5ller i filmkv\u00e4llarna, men alla som l\u00e4ser detta kanske inte har varit med. Beskriv hur vi brukar l\u00e4gga upp det.<\/em>

Du och jag v\u00e4ljer en film som kommer att g\u00e5 p\u00e5 Fyris. Vi brukar f\u00f6rs\u00f6ka v\u00e4lja olika sorters filmer, s\u00e5 att n\u00e5gra \u00e4r politiska, andra historiska, vissa svenska och andra utl\u00e4ndska. Under sj\u00e4lva filmkv\u00e4llen inleder du och jag och ibland S:t Lukas f\u00f6rening med n\u00e5gra ord om filmen, kanske vad den f\u00e5tt f\u00f6r reaktioner i media och n\u00e5got om regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelarna. Ibland skickar vi med en fr\u00e5ga till dem som \u00e4r d\u00e4r, s\u00e5 att de kan t\u00e4nka p\u00e5 den under filmen om de vill, till exempel om det \u00e4r n\u00e5gon s\u00e4rskild scen de blir ber\u00f6rda av. S\u00e5 ser vi filmen tillsammans. Eftersom du och jag sett filmen en g\u00e5ng tidigare och f\u00f6rberett n\u00e5got att ta upp, g\u00f6r vi det direkt efter filmen och bjuder s\u00e5 in till ett samtal utifr\u00e5n deltagarnas upplevelser. Vill man sitta tyst och lyssna p\u00e5 de andra \u00e4r man v\u00e4lkommen att g\u00f6ra det, och vill man dela sina tankar \u00e4r man v\u00e4lkommen att g\u00f6ra det. Vi b\u00f6rjade f\u00f6rresten redan 2010 med Peter Friberg och Per Wallroth som jobbade p\u00e5 mottagningen d\u00e5. Jag har h\u00e5llit p\u00e5 sedan 2011 och du sedan 2013. Formerna har varit lite olika men nu har vi ett koncept som funkar bra tycker jag.

Beskriv n\u00e5gon filmkv\u00e4ll som varit s\u00e4rskilt minnesv\u00e4rd f\u00f6r dig.<\/em>

F\u00f6r ett par \u00e5r sedan s\u00e5g vi filmen Ida<\/a>. Ida \u00e4r en svartvit nyproducerad film som utspelar sig p\u00e5 60-talet i Polen, med \u00e5terblickar till andra v\u00e4rldskriget. Den v\u00e4cker fr\u00e5gor om skuld, ansvar, religionens roll\u2026 Den handlar ocks\u00e5 om trauma p\u00e5 olika niv\u00e5er \u2013 en persons trauma och en hel nations eller folkgrupps trauma. Ett lands trauma speglat i individer och hur det blir att m\u00f6ta sina f\u00f6r\u00f6vare. Det \u00e4r helt enkelt en bra film, som \u00e4r gripande f\u00f6r att den var p\u00e5 riktigt. S\u00e5 var det ocks\u00e5 kul att den fick en Oscar, hade snyggt foto och var p\u00e5 polska. Det var b\u00e5de filmen och samtalet som gjorde den kv\u00e4llen speciell, eftersom en person vars sl\u00e4kt hade erfarenheter av f\u00f6rintelsen var med i publiken. Han var \u00f6ppen med det och kunde ge sina erfarenheter. M\u00f6tet mellan en bra film och m\u00e4nniskors verkliga erfarenheter kan betyda s\u00e5 mycket.

Jag har funderat p\u00e5 vad som g\u00f6r en filmkv\u00e4ll bra. Vad t\u00e4nker du om det?<\/em>

En film som engagerar \u00e4r sj\u00e4lva grunden – att den \u00e4r trov\u00e4rdig i dialog och \u00f6den. Det beh\u00f6vs bra sk\u00e5despelare som kan f\u00f6rmedla sin karakt\u00e4r. Ida var ett bra exempel p\u00e5 det och hade ocks\u00e5 andra kvaliteter, som ett bra manus och foto. I Ida var det svartvitt och man ser nyanserna och kanterna tydligare. Om sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva tror p\u00e5 filmen och id\u00e9n blir det ofta bra. Filmen ska vara tillr\u00e4ckligt intressant. Blir ingen ber\u00f6rd av filmen blir ju samtalet d\u00e4refter\u2026 fast det kan vi ocks\u00e5 prata om! Det har vi gjort ibland.

Man beh\u00f6ver inte vara k\u00e4nslom\u00e4ssigt ber\u00f6rd s\u00e5 att man gr\u00e5ter eller g\u00e5r in i filmen, men man beh\u00f6ver vara intresserad att fundera p\u00e5 den.<\/em>

Ja, precis. Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 att alla har r\u00e4tt till sin upplevelse. Vi upplever saker och det g\u00f6r oss j\u00e4mlika som publik s\u00e5 alla har n\u00e5got att s\u00e4ga. Det kan vara \u00f6verraskande att h\u00f6ra andras intryck ibland, men det \u00e4r alltid roligt och meningsfullt. Det \u00e4r bra att vi inte \u00e4r filmexperter, utan utg\u00e5r fr\u00e5n att alla som ser filmen har en andlig och psykologisk kompetens. Det \u00e4r inte svaren utan fr\u00e5gorna som \u00e4r viktiga, att resonera tillsammans och var j\u00e4mlika i det, fast\u00e4n du och jag har ett extra ansvar som h\u00e5ller i kv\u00e4llen.

Det \u00e4r ocks\u00e5 intressant att se att vi m\u00e4nniskor reagerar och tycker s\u00e5 olika.<\/em>

Ja, ett bra exempel \u00e4r filmen Julieta<\/a>, d\u00e4r du och jag hade olika bild av filmen. Annars tycker vi ofta r\u00e4tt lika och det kan ibland g\u00f6ra mig orolig att det ska bli tr\u00e5kigt, men det blir det aldrig. P\u00e5 Moonlight<\/a> i vintras tyckte vi lika \u2013 du och jag hade samma upplevelse av en tomhet, medan m\u00e5nga i publiken k\u00e4nde helt annorlunda. D\u00e5 kan man prata om det och det kan bli ett sp\u00e4nnande samtal.

Finns det n\u00e5gon film du hade velat ha filmkv\u00e4ll om?<\/em>

Sameblod<\/a> hade jag velat ha en filmkv\u00e4ll om, f\u00f6r den rymmer b\u00e5de klassperspektiv och minoritetsperspektiv samtidigt som den \u00e4r en skildring av en person. Bra filmer inom sin genre gillar jag, men \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r flera genrer. Vi skulle kunna ha en science fiction-film som Hunger games<\/a>, bara de \u00e4r trov\u00e4rdiga och har flera dimensioner. Just Hunger games har ju en samh\u00e4llskritisk dimension, till exempel.

Det hade varit sp\u00e4nnande. Nu t\u00e4nkte jag att vi byter sp\u00e5r n\u00e5got. Kan du beskriva vad vi menar med existentiella teman? Det kan ju l\u00e5ta luddigt eller pretenti\u00f6st.<\/em>

De stora livsfr\u00e5gorna som de kommer till oss i v\u00e5ra villkor i vardagen, skulle jag s\u00e4ga att vi menar. De finns alltid n\u00e4rvarande t\u00e4nker jag, kanske f\u00f6r att jag \u00e4r pr\u00e4st. S\u00e4rskilt synligt blir det i f\u00f6r\u00e4ndringstider som n\u00e4r man v\u00e4xer upp, st\u00e5r inf\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka tr\u00e4ffa en eventuell partner, fyller j\u00e4mnt eller har barn som flyttar hemifr\u00e5n. \u00a0Det \u00e4r att bli p\u00e5mind om sitt liv med det liv, den d\u00f6d och den f\u00f6r\u00e4ndring som finns d\u00e4r. Vad har jag varit med om, var st\u00e5r jag nu, vart \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g? Vilka fr\u00e5gor det \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet beror p\u00e5 vilken \u00e5lder vi \u00e4r i. Ta till exempel fr\u00e5gan \u201dSka jag ha barn?\u201d. Om tiden rinner ut, hur st\u00e4ller jag mig till det? Ju \u00e4ldre man blir, desto fler upplevelser har man av gott och ont och inte minst d\u00f6d, av att ha viktiga m\u00e4nniskor n\u00e4ra sig som d\u00f6r. Det v\u00e4cker fr\u00e5gor att vara n\u00e4ra n\u00e5gon som ska d\u00f6 snart.

N\u00e4r vi pratar om det s\u00e5, ryms b\u00e5de det vardagliga och det som str\u00e4cker sig bortom. Psykoterapi som vetenskap och undervisnings\u00e4mne behandlar ibland existentiella och allm\u00e4nm\u00e4nskliga fr\u00e5gor alltf\u00f6r styvmoderligt, tycker jag personligen. Vet inte om du h\u00e5ller med och hur du ser p\u00e5 det?<\/em>

Som pr\u00e4st arbetade jag mycket med det allm\u00e4nm\u00e4nskliga som d\u00f6d och f\u00f6delse och just de punkter i livet d\u00e4r vi stannar upp och funderar \u00f6ver v\u00e5ra liv. Kyrkan f\u00f6rvaltar p\u00e5 ett s\u00e4tt fr\u00e5gorna om livet och jag tycker mitt teologiska t\u00e4nkande finns med nu ocks\u00e5, men att terapi \u00e4r en bra komplettering. Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 p\u00e5 att \u00e4ven vi som arbetar med detta \u00e4r m\u00e4nniskor och st\u00e5r inf\u00f6r samma fr\u00e5gor. Till exempel om du eller jag eller n\u00e5gon annan som arbetar professionellt med krisreaktioner \u00e4r med om ett trauma. \u00c4ven om man kan allt om hur man reagerar i en kris rent teoretiskt, \u00e4r man ju med om det ocks\u00e5 och p\u00e5verkas genom sin biologi. Vi delar livsvillkoren allihop.

F\u00f6r att avsluta, varf\u00f6r tycker du filmkv\u00e4llarna \u00e4r en viktig del av S:t Lukas? Jag tycker sj\u00e4lv det k\u00e4nns det k\u00e4nns bra att bredda den psykologiska kunskapen och sprida den.<\/em>

Vi \u00e4r ett tyst skr\u00e5 annars. M\u00e5nga samtal p\u00e5g\u00e5r mellan v\u00e5ra fyra v\u00e4ggar. F\u00f6r mig en trevlig motvikt men ocks\u00e5 viktigt i samh\u00e4llet att prata om m\u00e4nskliga fr\u00e5gor som \u00e4r intressanta. Det tycker jag \u00e4r betydelsefullt att vi g\u00f6r.


Tack Harry. Det var allt f\u00f6r nu, men trots att jubileums\u00e5ret snart \u00e4r \u00f6ver kan det komma fler intervjuer h\u00e4r.<\/em>
Camilla von Below, december 2017



<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":20,"featured_media":-1,"parent":0,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-233","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/users\/20"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=233"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":471,"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/233\/revisions\/471"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sanktlukas.se\/uppsala\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}