Vi får ofta frågan om varifrån vårt namn kommer och om vi är en kristen mottagning, eftersom det tycks vara ett helgonnamn. Vi är inte en kristen mottagning. Vi är en mottagning som vill ge ett utrymme för människans alla sidor: själen, kroppen, anden, de sammanhang och det samhälle vi är en del av.Idag skriver Martin Garlöv, ordförande för vår ideella förening S:t Lukas i Uppsala, mer utförligt om vad S:t Lukas är och om vårt bibliska namn:

S:t Lukas är i grunden en idéburen organisation, med professionella mottagningar för psykoterapi, handledning och utbildning över hela Sverige. Med ett underligt namn, kan tyckas.

S:t Lukas grundades 1939 av människor som ville dela yrkeserfarenheter av arbete med människor med varandra. De var socialarbetare, präster och pastorer, läkare och andra medarbetare inom vården. Namnet på sammanslutningen  hämtade de från Nya Testamentets berättelser om den kristna kyrkans ungtid.

Den Lukas som det handlar om var läkare och hade sin praktik och mottagning i en stad som hette Antiokia. På 100-talet låg staden i Syrien, idag är den en del av södra Turkiet, 3 mil från medelhavskusten.

En dag kommer en man till honom och söker hjälp för sina dåliga ögon. Lukas ber honom berätta. Vad är det som besvärar dig? När började dina problem? Och mannen ger honom sin berättelse.

Där i mottagningsrummet får Lukas höra en berättelse som han inte kan värja sig mot. Framför honom på britsen sitter en viss Paulus, som några år tidigare sett rakt in i ett ljus som vänt upp och ner på hela hans liv, som bländat honom fullständigt för några dagar.

Men nu är det ingen bruten man som sökt upp doktor Lukas, tvärtom. Paulus är på språng, men ögonen stör honom. Han ser inte som han ska, varken läsa eller skriva. Och det är så mycket att göra, så många människor att möta, en så stor berättelse att dela och så många tankar att fästa på papper.

Det märkliga händer, att Lukas där och då bestämmer sig för att stänga sin mottagning och att följa med Paulus när han reser vidare. Lukas blir en reskamrat, en husläkare och en sekreterare. Ett kinderägg med unika kvalitéer.

Lukas byter bana fullständigt i sitt liv. Eller kanske ändå inte. För till hans profession har hört att ställa frågor till sina patienter, lyssna noga på deras svar och ställa diagnos. Nu använder han sin upptränade goda förmåga att fråga och lyssna för att samla berättelser och dokumentera. Han skriver sitt evangelium och han skriver berättelsen om Paulus och de andra apostlarnas gärningar.

Han blir en journalistisk författare, närmast ständigt på resa. Hans verktyg är det forskande ögat, det lyssnande örat, formuleringsförmågan med handen för berättelsen till pappret – och det stora varma hjärtat.

Paulus sammanför honom med många spännande människor. De ger Lukas sina livsberättelser. Han möter Maria, Jesus mor och samtalen med henne ger honom en närgången detaljrik berättelse, som ingen annan av de fyra evangelisterna kan mäta sig med.

Vid några tillfällen kom inte svaret, trots att Lukas var så skicklig. Eller var det så att han inte ens ställde frågan? Inför mysteriet så tystnar också Lukas i sitt berättande: Guds budbärare Gabriel kommer till den unga kvinnan Maria med beskedet att hon utan en mans inblandning ska föda ett barn. Men hur då? Marias son lever ett kort intensivt liv, till slut fängslas han, torteras och avrättas. Jesus kropp läggs in en grav. Tre dagar senare berättar några av Jesus närmaste vänner att de sett honom levande. Hur är det möjligt?

För S:t Lukas 30 mottagningar för psykoterapi, handledning och konsultation är helhetssyn, öppenhet och respekt ledord. Uppdraget är att i möten och genom samtal ge människor hjälp och verktyg att utvecklas, bättre förstå sig själva och sina relationer till andra människor.

Doktor Lukas tog med sig sina läkarideal – att bota, lindra och trösta –  in i sitt skrivande. Han gjorde det med en sådan kraft och människokärlek att den kristna kyrkan räknar honom till skaran av heliga kvinnor och män: till en av förebilderna i kyrkans levande historia.

 Så kan Lukas var förebild för medarbetare i S:t Lukas och förebild också för den som inte har det läkande samtalet som yrke. Att med öppenhet intressera sig för andra människor, för deras situation och livshistoria är en god sak. Att träna upp ett lyssnande öra som med respekt tar emot den andres berättelse är viktigt. Att väva samman fragment till en helhet är stort.

Martin Garlöv, ordförande i föreningen S:t Lukas Uppsala
4 september 2015