I veckan uppmärksammades förintelsens minnesdag på många sätt i Uppsala. 70 år efter Auschwitz befrielse behöver man fortfarande fråga sig hur det kunde hända. Och hur ska vi göra för att det inte ska hända igen? Det måste vi hjälpas åt med tillsammans genom att se varandra som medmänniskor.

Samtidigt fortsätter våra liv med varandra i vardagen, där vi också lever som medmänniskor. I onsdags morse var jag med i P4 Uppland och diskuterade ett initiativ på Facebook med namnet ”100 psykbryt före midsommar”. Människor lägger upp bilder och filmer på när de blir arga över något som går dem emot i vardagen. Det visar tydligt att vardagen är full av saker att irritera sig på. Våra medmänniskor gör saker som vi kan irritera oss på dagligen, särskilt om vi är stressade eller har huvudet fullt av egna tankar. Vi själva gör saker som irriterar andra dagligen, särskilt om de är stressade.

Det är bra att märka att man blir arg, men det är också bra att kunna kontrollera sin ilska och välja hur man vill uttrycka den. När vi blir arga behöver vi reflektera över hur det kommer sig, liksom om, och i så fall hur, vi vill uttrycka det. Vi behöver behålla tankeförmågan även i mitt i de starka känslorna. Den tankeförmågan behöver vi också för att se systematiska grymheter som människor före oss kunde begå mot sina medmänniskor, som i förintelsen.

Snart kommer en bok om känslor och affektfokuserad terapi, som lär oss bli medvetna om vad vi känner och välja att uttrycka det på ett sätt vi vill. Vi lovar att skriva mer om det!

Camilla von Below, psykolog och psykoterapeut på mottagningen